Krokus har ingen sjungit om...

I alla fall inte vad jag vet... Men gårdagens sippor inspirerade mig till en krokus-blogg.

Så här kommer på temat "Marinas trädgårdsblogg" litet krokus-vetande...

Detta taget ur Wikipedia:

Vårkrokus (Crocus vernum) är en art inom krokussläktet och familjen irisväxter och härstammar från Syd- och Sydosteuropa, men förekommer odlad och naturaliserad i vårt land. Arten påträffas ganska allmänt på kulturpåverkad mark i södra Sverige. Den växer i gräsmark, skogsbryn, vägkanter och tomtmark. Inte sällan planteras vårkrokus i till synes naturliga miljöer. En rad olika namnsorter med variation i blomfärg odlas. Första fynduppgift som förvildad publicerades 1832 (Hylander 1971).

Vårkrokusen är en lågväxt, flerårig ört. Stammen är knölformig och kläds av pappersartade bladsliderester som spricker upp på längden. Bladen är smala och gräslika, drygt fem millimeter breda och mörkgröna med ljusare mittnerv. Vårkrokus blommar tidigt på våren, i mars-april, men ibland redan i februari. Blommorna är ganska stora och robusta med vita, violetta eller lila kalkblad som ofta är mörkare på utsidan. Blompipen är vanligen violett till lila men kan vara vit om även blomman i övrigt är vit. I blommans inre är svalget kalt eller hårigt och har mer eller mindre violett färg men saknar gult. Vårkrokus är den vanligaste av de två krokusar som finns naturaliserade i Sverige. Den kännetecknas av sina kraftiga blommor som vanligen är violetta eller vita utan gula inslag, samt den färgade blompipen och de relativt breda bladen. Arten snökrokus (C. tommasinianus) skiljs genom att vara till alla delar spädare, med vitaktig blompip och blad som endast blir omkring tre millimeter breda.

Två underarter erkänns:

• subsp. vernus - Blommorna är ofta blekt till djupt purpurvioletta, eller strimmiga. Kalkbladen är vanligen 3-5,5 cm långa och 0.9-2 cm breda. Pistillen är vanligen lika lång ellr längre än ståndarna. Förekommer i centrala, södra och östra Europa.
• subsp. vernus - Blommorna är ofta vita. Kalkbladen är vanligen 1,5-3 cm långa och 0.4-1 cm breda. Pistillen är vanligen mycket kortare än ståndarna. Frekommer i västcentrala och södra Europa.

Snökrokus (Crocus tommasinianum) är en växt inom krokussläktet och familjen irisväxter. Arten förekommer naturligt i sydvästra Kroatien, södra Ungern och nordvästra Bulgarien, men finns naturaliserad på många håll, även i Sverige.

Crocus moesiacus, gul, som odlas allmänt i trädgårdar och blommar tidigt på våren. Odlade i kruka drivs de mycket lätt till blomning under vintern.

Bilden av gula krokusar har jag lånat från Eivors blogg (http://blogg.alandstidningen.ax/eivor). Där fanns också en bild på en vit blomma, som enligt informationen här ovan är en variant av vårkrokusen.