Blåsippor ute i backarna står ....

... niger och säger att det är för kallt för vår?

Nej, trots att snön låg vit på marken igår morse såg jag blåsippor i soliga björkdungar på eftermiddagen när jag åkte bussen hem från jobbet.

 

Ur den svenska virituella floran (http://linnaeus.nrm.se/flora/welcome.html) :

Hepatica nobilis Schreb

Beskrivning - Blåsippa är en decimeterhög, flerårig ört med vintergröna treloberade blad och blå blommor. Bladen är stora, något läderartade och mörkgröna med brunviolett undersida. Blåsippa blommar i april-maj, men blomknopparna bildas redan året innan de skall blomma och ligger klara att slå ut när vårvärmen blir tillräcklig. Detta gör att blåsippor ibland ses blomma redan under hösten då det varit mild väderlek. Blommorna är mattblå, eller ibland lilaröda, rosa eller Blåsippa vita, sällsynt förekommer också exemplar med dubbla blommor. Efter blomningen böjer blåsippan sina blomskaft mot marken, där myror hämtar frukterna som är försedda med köttiga bihang som myrorna gärna äter. Blåsippor tillväxer från spetsen av en grov jordstam och ett exemplar kan bli utomordentligt gammalt, flera hundra år.

Utbredning - Blåsippa är vanligast i södra Sverige, de nordligaste förekomsterna finns i sydbranter i Norrland. Den växer mest i lövskogar, men är även en karaktärsväxt i ängsgranskogar. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet, men arten är känd redan under medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning  - Förr ansågs blåsippa vara verksam mot leversjukdomar på grund av bladlobernas likhet med leverflikar och bladundersidans leverbruna färg. Den odlas ibland som trädgårdsväxt, speciellt den dubbelblommande typen är eftersökt.

Övrigt - Anledningen till att blåsippa ofta placerats i ett eget släkte, blåsippor (Hepatica), är att man inte anser den speciellt nära besläktad med arterna i släktet sippor (Anemone) dit den ibland förs.

Etymologi - Artnamnet nobilis är latin och betyder ädel, förnäm.