Det kan kanske komma som en chock för många när jag meddelar att jag jobbar en vecka till för att sedan anmäla mig som arbetssökande.
Själv har jag levt i ett tillstånd av chock i 3 och ½ månad, så jag börjar vara van. Har jobbat på som vanligt, med samma energi och på något sätt, för det mesta, förträngt detta. Det är bara när det funnits någon stund över till att dra efter andan som jag hunnit tänka och känna.
I pauserna, när paniken slagit till, har jag lusläst platsannonser, kontaktat arbetsgivare och försökt tänka outside the box. Inte bara panik, utan mega-panik har grabbat tag i mig. Inga jobb som passar min profil, eller rättare sagt, jag passar inte in på jobbprofilerna.
Jag är ju inte ensam om att drabbas, även om det inte är direkt någon tröst. Hela kontoret i Sollefteå stängs nästa vecka. Enda trösten är väl att det är sommar och jag skulle i alla fall ha tagit semester fyra veckor.
... och, ja, jag har coachat andra till att hitta nya vägar till jobb, men det spelar ingen roll hur mycket jag säger till mig själv att jag kan så mycket. Det går liksom inte in just nu.
/Marina
Om mig
- Marina
- född i Sund på Åland och så småningom utvandrad till Sollefteå/Junsele via Stockholm tänkte
"kommunicera med viligt folk" och med alla andra också.
Familj: P - make, A- dotter (kallar jag ofta UngenMin), katter och hundar
(och P:s stora barna, redan utflugna).
Jag tänkte berätta om livet och familjen, och kanske ibland skriva någon kommentar till något
jag läst i tidningar, på nätet och hört i TV och radio. Ja, och så blir det självfallet rätt mycket
av mina egna tankar om livet i största allmänhet.
OCH du får gärna "gilla" det jag skriver och lämna även gärna kommentarer.
Usch, vad hemskt, måste vara en mardröm, ibland har jag tänkt att det är något fel på vår samhällsordning, då man från en dag till en annan kan få sin vardag raserad, att en levebröd hotas. Men jag tror att du hittar någonting som passar dig trots allt. Ha en bra helg och en bra kommande semester.
SvaraRadera