Hemlängtan?

En bekant frågade mig bara för någon dag sedan, om jag längtade hem till Åland. Jag svarade att jag helt enkelt inte har tid just nu att längta hem. Det är sant - det finns verkligen inte tid just nu, att längta över huvudtaget. Det är alldeles för mycket som ska hinnas med. Alldeles fullt upp med att bara vara.

Först kliver jag upp klockan 06.00. Gör mig själv iordning för att åka på jobb. Tar ut hundarna en snabb sväng så de får göra sina morgonbestyr. Åter frukost och så iväg på jobb. Att ta sig till jobbet tar ungefär en timme, men jag åker just nu buss så jag kan vila eller läsa och det känns riktigt bra.

Sedan har jag mer eller mindre full fart på jobbet, självfallet är vissa dagar lättsammare än andra. Eleverna är min första prioritering, men jag hinner även sitta och göra förslag marknadsföringsmaterial, sköta allmänt papperskrig och en och annan dator kan få min uppmärksamhet. Så timmarna rinner iväg och då finns ingen tid att fundera på hemlängtan.

På eftermiddagen har jag så ytterligare en timme i buss och på samma sätt kan jag då bara sitta och vila eller läsa något, eller prata en stund med någon medpassagerare. Ibland kan det bli någon liten tupplur också, om det är lugnt och tyst på bussen.

Kvällarna försvinner också snabbt och innan jag vet ordet av är det dags att lägga sig och sova. Jag vill gärna lägga mig vid 22, men visst blir det senare någon kväll. Tid att längta hem finns verkligen inte.

Fast ... ibland när jag har en liten stund över och allt blir stilla kommer tankarna på Åland. Ja, jag har hemlängtan. Självfallet har jag hemlängtan - jag är ju ålännning.

Landet med tusende öar och skär,

danat ur havsvågors sköte.

Åland, vårt Åland, vår hembygd det är.

Dig går vår längtan till möte!

Forngravars kummel i hängbjörkars skygd

tälja din tusenårs saga.

Aldrig förgäta vi fädernas bygd,

vart vi i fjärrled än draga

vart vi i fjärrled än draga