Ett blått torn i en mörkgrön skog...

I tornet bodde en liten ensam krumelur med långa ludna ben och håriga öron. Nu hade han bott ensam i tornet i över 100 år och kände att det var dags för förändring....

...så Krumeluren packade sin lilla röda ryggsäck, slog upp dörren på vid gavel och tog sitt första stapplande steg ut mot den stora oupptäckta världen. Men i sista stund blev han tvekande stående på trappan för..

...han kände sig ensam och ville hitta en vän att dela sitt liv med...

...han tog några stapplande steg ut i solen. Framför honom tornade sig den gröna mystiska skogen upp med sin mångfald av mystiska ljud och dofter. Skogen lockade....

...men han var rädd. Skulle han verkligen våga sig ut dit ? Han tog ett djupt andetag, rätade på ryggen och gav sig av. Rakt mot det Stora Äventyret ! Nu kunde allt hända ! Sakta men säkert fick han upp farten och kände sig modigare och starkare än han gjort på länge, men då plötsligt...

...blåste det upp en stark vind som fick de stora, mörka träden att vaja och susa

...det var en filur som tornade upp i horisonten. Var det filuren som han sökte eller var rädd för...

...Det var inte lätt att se för alla skuggor som rörde sig över marken. Det gick inte heller att höra för vinden som slet i träden. Vän eller...?

...inbillning ? Krumeluren närmade sig försiktigt filuren. Sakta och hukandes närmade han sig filurens gestalt. Filuren såg honom inte ännu. Vad skulle hända när filuren fick ögonen på honom. Krumeluren var rädd. Men så karskade han upp sig. Det var ju ändå det Stora Äventyret ! Så Krumeluren....

..tänkte att det är lika bra att jag berättar att jag är här. Hallå! Hej, vad tänker du göra här då? Filuren kastade sig runt och ...

...Landade på näsan, det gjorde så ont att den andra filuren svimmade....

...av smärtan. Krumeluren rusade fram till Filuren för att se hur det gått för stackarn. Han tog Filurens huvud och lade det i sitt knä och vände ansiktet uppåt. Då...

...blev han rädd, för det var som att se sej själv i spegeln, förutom den blodiga näsan då. Vad var det här för Filur? Och varför var de så....

...ludna båda två? Hade han alltid sett sådan ut? När hade han sist sett sig själv i spegeln? Tankarna virvlade runt i hans huvud och han sa för sig själv...

...är det allt detta som jag saknat under dessa 100 år? Vad vill Filuren, vad vill jag? Den gröna skogen blev ljusröd, nästan höstlik av deras sammanträffande i denna stund. Var det kärlek, var det saknad, åtrå, eller var hon en fiende...

...med mittbena ? Filurens ludna ansikte var så vackert. Vad ska hon tro om mej och min ludna nuna ? Krumeluren strök försiktigt Filurens ludna...

....kind, Filuren öppnade fladdrande sina ögon och såg in i mina ögon. Länge höll vi kvar varandras blick och det var som vi känt varandra för evigt. Inga ord behövde utväxlas, vi visste precis vad den andra kände. Äntligen....

Så skrev vi en berättelse tillsammans - på skoj ...