Det märks verkligen att det är vår nu. Inte bara på grund av fåglarnas öronbedövande kvitter från gryning till skymning. Eller på grund av alla ogräs som sticker upp ur fjolårsgräset längs vägrenarna.
Ett säkert tecken är att det nu är dags att söka upp fotbollar, hopprep och allt annat som hör våraktiviteter till.
Ett annat mycket säkert tecken är att barnets fötter plötsligt vuxit. Nu är det för varmt att gå i vinterstövlar eller kängor. Så det är dags att söka upp skor och då upptäcker man att allt som passade strax innan snön föll plötsligt är för smått.
Och inte är det billigt med barnskor heller. Det räcker dessutom inte med bara ett par eftersom skor blir blöta och olika aktiviteter ställer olika krav på fotplaggen. Så det är bara att bita ihop och ta med avkomman till en skoaffär.
Om mig

- Marina
- född i Sund på Åland och så småningom utvandrad till Sollefteå/Junsele via Stockholm tänkte
"kommunicera med viligt folk" och med alla andra också.
Familj: P - make, A- dotter (kallar jag ofta UngenMin), katter och hundar
(och P:s stora barna, redan utflugna).
Jag tänkte berätta om livet och familjen, och kanske ibland skriva någon kommentar till något
jag läst i tidningar, på nätet och hört i TV och radio. Ja, och så blir det självfallet rätt mycket
av mina egna tankar om livet i största allmänhet.
OCH du får gärna "gilla" det jag skriver och lämna även gärna kommentarer.
Besöksräknare
Idag:
(just nu:
)
och totalt(inkl. gammal blogg):
Gissa om jag har köpt skor i mina dagar...!!
SvaraRaderaIdrottare! Jag säger bara idrottare. Skall en idrottare röra sig det minsta så skall en specialsko sitta på dess fot.
Sedan kommer de vanliga plaggen förstås.
Dock kan jag inte minnas att jag köpt ett enda par finskor(typ lack)
åt herrarna...men damen som snart är tonåring. Pust!
Många kvinnor är väldigt förtjusta i skor. Jag är hjulbent och vill inte att folk skall titta så mycket på mina ben och fötter, fast varm och torrt måste man ju ha på sig.
Jag har själv alltför många par liggande.
SvaraRaderaLivstecken?
SvaraRaderaJodå, jag lever ... om än knappt.
SvaraRadera