Igår frös jag rumpan av mig. I morse kände jag mig mest som en vandrande tjälknöl när jag halvsovande tog mig fram i morgontimman.
Ännu en dag med en resa ner till "den stora staden", idag för att besöka tandläkaren igen. Det tar emot varje gång eftersom taxametern tickar obönhörligt.
Jag gick och funderade på vad de med vansinnigt höga löner gör. Vad tänker de på, sover de gott på sina penninghögar? Har de glömt att man inget kan ta med sig när man dör?
Redan de gamla vikingarna försökte ta med sig hästar och får, skepp, vapen och smycken. Hur det gick vet vi ju alla...
Och så kom jag att tänka på att de inte verkar ha det minsta dåligt samvete för att de lyfter dessa höga ersättningar medan de gör allt för att hålla nere de anställdas löner. Det blir ett ramaskri om någon begär att få några kronor mer i lönekuvertet.
När det gäller evåldshärskare, som lever lyxliv medan befolkningen har det knappt, så skriks det högt om orättvisa och krav på förändring. Ledare i olika länder fördömer hit och dit.
Varför reagerar ingen med samma indignation på politikers och företagsledares diktatoriska uppförande?
Allt detta for genom mitt geomfrusna huvud med benen släpade tjälknölen framåt längs landsvägen.
Om mig
- Marina
- född i Sund på Åland och så småningom utvandrad till Sollefteå/Junsele via Stockholm tänkte
"kommunicera med viligt folk" och med alla andra också.
Familj: P - make, A- dotter (kallar jag ofta UngenMin), katter och hundar
(och P:s stora barna, redan utflugna).
Jag tänkte berätta om livet och familjen, och kanske ibland skriva någon kommentar till något
jag läst i tidningar, på nätet och hört i TV och radio. Ja, och så blir det självfallet rätt mycket
av mina egna tankar om livet i största allmänhet.
OCH du får gärna "gilla" det jag skriver och lämna även gärna kommentarer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Klicka på "Registrera dig via e-post" så får du ett meddelande när någon fortsätter kommentera detta inlägg.