Hamlet-citatet som alla kan början på känns ofta som ett lämpligt att ta till i olika sammanhang. Men vad betyder det? Tar folk till citatet utan att veta vad det egenligen betyder?
Och varför börja med "Att bara eller icke vara" ... För det är ju inte det som är frågan, eller?
"Att vara eller icke vara, det är frågan:
Månn' ädlare att lida och fördraga
Ett bittert ödes styng och pilar eller
Att ta till vapen mot ett haf af qval
Och göra slut på dem med ens. - Att dö -
Att sofva - intet vidare - och veta
Att uti sömnen domna hjerteqvalen
Och alla dessa tusental af marter,
Som äro köttets arfvedel - det vore
En nåd att stilla bedja om.”
Blir någon klok på vad han yrar om? Inte ens i en nyare översättning (Britt G. Hallqvist) tycker jag mig finna någon vettig förklaring.
"Att vara eller icke vara - frågan
betyder: är det modigast att tåla
ett vidrigt ödes hugg och pilar, eller
att ta till vapen mot ett hav av plågor
Och dräpa dem beslutsamt? Att få dö -
att sova, inte mer, och tro att sömnen
gör slut på hjärtats värk, de slag och stötar
som köttet fått till arvedel - det vore
ett slut, en nåd att stilla bedja om.”
Inte ens Sture Pyks översättning från 2003 ger mig klara svar.
"Att vara eller inte vara, det är frågan –
om det är ädlare att härda ut
ett skymfligt ödes bomber och kanoner
eller dra blankt emot ett hav av sorger
och så få slut på dem. Få dö, få sova,
ja bara somna bort, från ångesten
och från de tusen överraskningar
som köttet fått i arv – det vore värt
en stilla bön.”
Kanske jag är helt ute och snurrar nu och det helt enkelt handlar om att vara eller inte vara - dvs ens existensberättigande... Men då är ju fortsättningen rätt meningslös istället?
(citaten hämtade från sv.wikipedia.org's artikel om "Hamlet, Prins av Danmark")
Antingen går du tålmodigt igenom ett hårt öde (styng/hugg och pilar) i livet. Eller så gör du slut på lidandet med ens genom att "dö - att sofva", "uti sömnen (döden) domna hjärtekvalen".
SvaraRaderaDet handlar om att härda ut eller ta livet av sig, så som jag uppfattar det!
Hittade din blogg för jag håller själv på och läser stycket just nu :o)/ Marianne