När Kajsa försökte gå på vatten

Idag har vi haft sommarens hittills varmaste dag med +30 i skyggan och mestadels vindstilla.

Detta innebar att vi valde att tillbringa dagen vid vatten. Ja, jag har tagit årets första dopp och totalt tillbringat en timme i vatten. Det var riktigt svalt och skönt.

Så till berättelsen om hunden som försökte gå på vatten. Det var en syn  för gudar, ska jag säga.

Maken kom cyklande tillsammans med hunden när det var nästan dags att avsluta dagens badande. Han, hunden och undertecknad promenerade tillsammans ut på badbryggan och stannade vid kanten.

Ja, rättare sagt han och jag stannade - hunden fortsatte. Hon fortsatte rakt ut och *plums* var hunden försvunnen under ytan. Lika snabbt som hon sjönk var hon uppe igen och försökte ta sig tillbaka samma väg som hon kommit i. Uttrycket i hennes ansikte var en syn för gudar.

Efter en stund hade hon, med assistans av husse, tagit sig upp igen. Själv tog jag då ett sista dopp och försökte locka henne tillbaka i vattnet. Det ville hon dock inte vara med om - hon tyckte visst att det ofrivilliga doppet räckte väl. En stund senare var hon i alla fall i en sväng och simstilen var mer lik crawl än hundsim. Vatten är definitivt inget som hon är van vid.