Så har jag då äntligen kommit så långt att jag kunde få fram det allra första inlägget jag skrev i ålandstidningens blogg.
All vår början.....
.... bliver svår!
Helt klart ligger det något i det uttrycket.
Jag satte mig ner och skrev min första blogg och tyckte att jag fick till det rätt bra och så försvinner den bara så där ut i toma intet och jag kände mig rejält snopen. I vanliga fall brukar jag ju vara den som lugnt och metodiskt förklarar för användaren hur saker funkar och varför det ibland inte alls funkar - men jag har ingen förklaring till mig själv. Och jag känner mig rejält frustrerad.
Kanske hade jag för bråttom? Tryckte på fel knapp?
Nej, ingen av de förklaringarna köper jag! Jag är en användare med mycket stor misstro till allt vad datorer heter :-) . Pierre suckar ofta och undrar hur jag kan jobba som IT-tekniker. Det undrar jag med. Som användare är jag totalt värdelös. Som användar-support är jag briljant.
Nåja, när jag sparar den här så kanske den första också dyker upp. I annat fall var det här min första blogg på "blogg.alandstidningen". Och den var helt olik den som försvann.
Så skrev jag 23.3.2007 14:13:23
Om mig
- Marina
- född i Sund på Åland och så småningom utvandrad till Sollefteå/Junsele via Stockholm tänkte
"kommunicera med viligt folk" och med alla andra också.
Familj: P - make, A- dotter (kallar jag ofta UngenMin), katter och hundar
(och P:s stora barna, redan utflugna).
Jag tänkte berätta om livet och familjen, och kanske ibland skriva någon kommentar till något
jag läst i tidningar, på nätet och hört i TV och radio. Ja, och så blir det självfallet rätt mycket
av mina egna tankar om livet i största allmänhet.
OCH du får gärna "gilla" det jag skriver och lämna även gärna kommentarer.
*fniss* Så typiskt ålandsbloggen... "Bloggtjuven" som härjar vilt. :))
SvaraRaderaJa, och allra första gången också! Tur att jag inte gav upp. :-)
SvaraRaderaDe var ju det som var lite speciellt med ÅTbloggen - att allting liksom bara försvann. Både texter och bilder.
SvaraRadera